När sommaren närmar sig kryper sticklusten fram. Så var det förra sommaren också. Det är för varmt att sitta vid symaskinen, och då största delen av dygnets timmar tillbringas utomhus är det behändigt att ha stickning med i vagnen.
Det känns lite knasigt att blogga om mössor då vårvärmen redan förpassat allt varmt och ulligt långt in i skåpet. Men det här är i alla fall mitt allra första stickverk med flätor. Jag har alltid trott att flätor är svåra att sticka, men tänk så fel jag hade.
De här benvärmarna krävde inte så mycket arbete, men arma dagar så lång tid det tog att sticka dem. Jag ville ha långa och färggranna benvärmare för att pigga upp tillvaron i vintermörkret. Det fick bli tre olika färger av Drops Fabelgran, rött, turkost och limegrönt, som jag har varvat så där halvt slumpmässigt. Garnen i sig är mönstrade, vilket gör benvärmarna ännu mer levande.
Det här något så simpelt som en disktrasa. Jag hade nåt skede tänkt sticka många sådana, men så kom jag av mig. Den här är stickad av mjukt bambugarn och uppsugningsförmågan borde bli bättre ju mer man använder och tvättar den.
Knepigt det här med att fota sig själv... Men ni ser ju i alla fall det som är huvudsaken - mössan. Jag ett impulsinfall i Anttila och rafsade åt mig två nystan av Novitas svarta crystal. Några timmar senare (visserligen fördelade på två olika dagar) var mössan klar. Även denna gång är det syjuntan som har inspirerat. Stickbeskrivningen finns här.
Plötsligt låg den framför mig, världens ljuvligaste plåtask för stickor. Kärlek vid första ögonkastet. Nu ligger strumpstickorna välförvarade i en ask som minsann inte ska gömmas undan (och inte heller bli leksak för små fingrar).
Tyckte det var dags att avsluta mitt benvärmarprojek som påbörjades för nån månad sen. Första stickade jag bara av farten, men sen gick det som det oftast går då jag ska sticka nåt som det behövs två av. Det blev lite småtråkigt. Jag menar, då man stickat den ena så känns det så boooring att göra allt från början med den andra. För att muta mig själv köpte jag bambustickor (very lyx!) och det är faktiskt betydligt lättare, och snabbare, att sticka med dem. Bilden ljuger förstås om färgerna, men färgskalan är riktigt i min smak, vitt, grått, rosa och brunt. Och nej, jag har verkligen inte själv skapat mönstret. Det skapar garnet av sig själv. Mycket, mycket praktiskt.
Först såg jag Lindas tjusiga baggymössa, sen ramlade jag över ett chunky garn i Borgå och så blev 1+1=2. Stickade först mössan med 45 maskor på 10:ans stickor men den blev alldeles för stor. Rev upp allting och gjorde nytt försök med 43 maskor på 8:ans stickor. Mycket bättre. Mönstret är väl eget. Passligt många varv mosstickning och sen bara rätt tills mössan är tillräckligt lång och så minskningarna. Enkelt och mycket snabbt då garnet är så tjockt. Den här mössan stickade jag på tre timmar och då jag ingen snabb stickare.
