lucka 6

Här en kväll drog vi igång det stora pepparkaksbaket. Big mistake. Mor och dotters nerver höll i fem minuter. Sen ville dottern äta upp all deg medan mamma bara ville att 0,5 kg pepparkaksdeg skulle ta slut fort som attan. Det blev tillslut fem plåtar muminpepparkakor, varav en blev bränd. Tur att det är ett år till nästa pepparkasbak. Och tills dess måste jag komma ihåg att utrusta oss med en minikavel och kanske lite mer barnvänliga pepparkaksformer.

Degen var naturligtvis köpis och kan faktiskt rekommendera Sunnuntais deg. Den är riktigt god.

fotomodell

Vi övar lite inför lördagens 1-årsfotografering. Tror inte att det ska bli några problem att stå framför kameran...

hänt extra

Som plåster på såren för den urusla uppdateringen (skyller på den som inte förstod att uppfinna fler timmar i dygnet) bjuder jag på lite bilder från de gångna veckorna. Först var det 1-årskalas med massor av paket, varav intresset räckte till ungefär ett paket. Sedan visade det sig att tandkrämstuben är betydligt godare än innehållet. Och tillslut var det cykelpremiär. Notera även de matchande mössorna OCH att vi valde den blåa hjälmen framom den galet chockrosa som citymarkets andra alternativ (jo, mamma ska också ha hjälm!).

sovmysterier

Ibland förstår jag mig inte riktigt på barn. I går sov Li endast 1,5 timme dagssömn mot brukliga 3. I min enfald hoppades jag på en lång och skön nattsömn. Jag menar, med lite enkel matematik borde natten bli 1,5 timme längre. Nej, det blev den inte. 6.08 stod hon vid sängkanten med Puppe i handen och ville inte alls sova nå mer (okej 7.08 i sommartid, men sånt räknas inte). Tur att det var min sovmorgon.

gråt och krångel

Li måste vara mitt uppe i nån märklig utvecklingfas. Inget är bra. Inte famnen, inte golvet, inte att leka med mamma, inte äta, och framförallt inte bli matad. Näää, ska själv äta. Och när hon inte är i full färd med att spotta ut mat och slänga den på golvet så är mest gråt och krångel. En aning frustrerande då jag inte vet vad jag ska göra för att hon ska vara nöjd. Själv tippar jag att oron i den lilla kroppen beror på att hon är fem före att gå riktigt ordentligt. Eller så har hon bara leidon av sin mamma...

vårhalare

Bild: Polarn och pyret

Vad är det för fel på halartillverkare? Varför måste de flesta märken vara så fula? Och varför envisas så många med den skitfula "motafärgen"? Och varför ska det vara så könsindelat? Rosa åt flickor och blått åt pojkar. Hittills har jag sett ungefär en snygg vårhalare, polarn och pyrets. Priset är hutlöst, men om jag inte hittar en snygg begagnad på Muksukirppis i helgen så tänker jag slå till. Det kom faktiskt en 10%-rabattkupong här i veckan.

klädsortering

Loppisshopping har sina fördelar och nackdelar. Fördelen är förstås priset. Små kläder till struntpriser (oftast). Nackdelen är att garderoben blir väldigt brokig. Har redan en längre tid irriterat mig över att så lite matchar i Lis garderob. Vi har en massa tjusiga bodyn, byxor och klänningar, men inget passar riktigt ihop. Så idag har jag gått igenom loppis- och reahögen som ligger och väntar på att hon ska bli några cent längre. Funderat på vad som matchar, och skrivit en lista över det som ska fyndas, sys och köpas. Jag menar. Jag behöver verkligen inte köpa alla bruna byxor jag hittar i storlek 80. Det räcker väl med de tre jag har i högen...

varmare, tack!

Jag hoppas verkligen att det är lite varmare imorgon. Eftermiddagssömnen har bara blivit till kakkapellesrumpa. Vi började klockan 14 med ett försök i sängen. Fungerade inte. Tog en vända via vagnen i tamburen. Fungerade inte. Lekte lite. Fungerade inte. Sängen igen. Tveksamt om det fungerar, och nu är klockan snart 16... Har på känn att det blir en kinkig kväll. Oh, joy!

duplo

Det är nåt charmigt över duplon från min barndom. Lite kantiga och klumpiga. Fast just nu är det nog mamma som leker mest med dem. Brum, brum, bruuuum. Kopetikopetikopp!

sådan mor, sådan dotter?

Jag stod och valde ut tyger för nästa syprojekt. Plötsligt dök en liten hjälpreda upp. Fast hon verkade vara mera intresserad av pappas verktygslåda.

amirikaklänningar

Li har fått ärva farmors amerikaklänningar som hon haft som liten. Fyra bedårande små skapelser som är i toppenskick, och som måste hag blivit skeppade till Finland på 1940-talet, typ. Kan väl inte säga att de direkt är min smak, förutom möjligtvis den röda. Men historien bakom dem är så häftig så de förtjänar en speciell plats i garderoben. Och förhoppningsvis lyckas jag bevara dem lika bra till mina barnbarn.

flickor och rosa

Jag är inget unisexmonster, men jag kan bli så himla irriterad över att rosa är en flickfärg tillsammas med allt annat gulligt, puffigt och ryschigt. Eller över att butikerna kategoriskt sorterar kläderna enligt pojkar och flickor (finns förstås undantag som den här sköna butiken) . Eller över att ljusblå mössa i kombination med en röd halare orsakar riktgt stora huvudbry hos mången (en dam kallade Li turvist för hon och han då hon hade just den här färgkombinationen).

Bara som en tyst protest så undviker jag klä Li i rosa, även om jag tycker att det är en fin färg. Könet ska väl inte bestämmas utifrån klädfärger. Fast ni ska få se, om två år är det säkert bara rosa som duger, kryddat med prinsessor...

nattning del 2

Jag tror vi gör nåt rätt. Vi har ändrat om Lis sovrutiner på dagen. Från att ha sovit två gånger så sover hon nu bara en gång på eftermiddagen. Vilket betyder ungefär två timmar mindre dagssömn. Och plötsligt har nattningen blivit två timmar kortare. Tre kvällar i rad har vi lyckats få henne att somna där kring 20, och det har föregått av "endast" max 20 minuter skrik. Och vi har äntligen fått tillbaka de sköna och tysta timmarna på kvällen... peppar, peppar.

nattningshelvete

Vi är mitt inne i ett nattningshelvete. Varje kväll är en kamp. I går tog nattningen två timmar, och det var två väldigt skrikiga timmar. I dag tog det en timme, men med desto mera skrik. Jag vet inte om det är tänderna, motoriken eller nåt annat som strular till det. Men det började då hon lärde sig att sätta sig upp och har kulminerat nu då hon kan ställa sig upp i sängen. Kanske det bara är en utvecklingsfas?

Annars, plockade fram overlocken idag. Den har varit förpassad i garderoben på jullov. Nu ska jag sy klart röllihupparen.

Ja, och just det. Jag var idag på min livs första auktion. Även om gubben med klubban inte var riktigt lika slängd i käften som den där rikssvenska snubben så var det riktigt roligt. Utbudet var inte riktigt i vår smak så det blev inga fynd den här gången, men kanske nästa gång.

landskap

Jag köper ganska sällan nya barnkläder, vilket betyder att jag inte går så ofta på barnavdelningen i butikerna. Men tur att jag följde med då Pe skulle julhandla i Kotka. Titta vilka härliga bodyn jag hittade på Lindex! De var så ljuvliga så jag hamstrade i två storlekar, 80 och 86. Bara jag ramlar över ett lämpligt tyg ska jag sy matchande byxor till och kanske en matchande kjol.

sen morgon

Jag tyckte att det var rätt ljust där ute då jag öppnade ögonen i morse. Grävde fram telefonen och kisade på klockan, 09.22. Milda makter. Jag och Li hade sovit till halv tio. Vilket betyder att hon sovit 13,5 timme och jag sovit den längsta natten sen - ja vet inte, kanske våren 2008. Nu är hon ett energipiller och jag är lite halvgroggy efter den långa natten. Ska ta en kopp kaffe till.

på en vecka har Li...

...blivit extremt mammig
...blivit blyg
...lärt sig att ställa upp sig
...dreglat tio liter pga av en kindtand (!)
...blivit tvungen att lära sig sova dagssömn inne
...stundvis gått mamma på nerverna

matningshjälp

Katter är bra till mycket. Som när barnet inte vill äta gröt. Då hoppar den kloka katten upp på bordet (ja, ja, jag vet att katter inte får vara på bordet) och sätter sig framför Li eftersom hon vet att Li blir så glad av att se henne. Vips, slinker gröten ner och alla är glada och nöjda.

stickhjälp

Äh, varför ska jag leka med alla tråkiga leksaker då jag kan leka med mammas sticknystan. Eller måttbandet. Eller telefonen. Eller fjärrkontrollen. Eller xboxen.

utvecklingsfas

Li är helt tydligt inne någon utvecklingsfas. Det är mammigt, gråtigt, klängigt, oroliga nätter, jobbiga matstunder och lite allmänt besvärligt. Men så länge jag får det stora leendet på morgonen så står jag nog ut.