plötsligt händer det

Det tog bara 1,5 år, fem kvarblivna graviditetskilon och x antal kvällar i soffan. Men nu har det äntligen hänt. Jag har hittat tillbaka till min runningmojo! Två gånger på tre dagar har jag snörat på springskorna, skruvat upp Pink (helt lagligt nedladdat, dessutom) och stängt ytterdörren lyckligt medveten om att jag kommer hem svettig och tränad. Och det är så skönt! Inte bara känslan av att orka springa (de makliga vagnpromenaderna har tydligen haft nån effekt) utan att få vakna nästa dag med träningsvärk. Oj, vad jag har saknat den känslan.