Det hände något i samma veva då vi böt morgonmjölk till morgongröt. Det började ta tid! Det är med en stor portion tålamod som vi sätter oss vid frukostbordet. Det ska pärras, gnällas, vridas på huvudet och klottas med händerna i munnen. Oftast tar det 45 minuter innan dottern är matad. Vid det laget har pappa i huset hunnit sticka till jobbet och jag står inför utmaningen att själv slänga i mig frukosten och koffeinet innan Li blir grinig och ska ut och sova.
Bilden är inte från ett morgonmål, men resultatet är helt detsamma vilket mål vi än äter. Maten finns överallt. En ny favorit är att blåsa med mat i munnen, det flyger rätt långt har vi märkt...
Nu är det snart dags för veckans mammaträff (=veckans höjdpunkt).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar