Gult är verkligen inte fult

Framsidan i gula toner. Alla tyger förutom det pricka är återanvända.
En del från mitt lager och en del av övriga syjuntisar.

 

Och så här ser baksidan ut. Tyget är ett gammalt barnlakan från svärmors gömmor.

Härefter lyfter jag på hatten åt alla som sysslar med lapptäcken. Jösses vilket jobb det ligger bakom dem! Det ser så himla enkelt och snabbsytt ut. Det trodde jag också i min enfald. I våras högg jag ivrigt i högen av gula tyger och högen med lappar växte snabbt. Men trots att jag hade använt rullkniv och skärmatta, och därmed trott att jag hade exakta mått på lapparna, så kastade stundvis riktigt rejält på lapparnas storlek. 

Nästa utmaning kom då jag skulle quilta. Det bara inte gick. Det undre tyget korvade sig och drog ihop sej. Till slut lyckades jag någorlunda med 5:ans styngdlängd. Då jag kom så långt att jag skulle sy kantbandet hade all min inspiration och lapptäcksiver runnit av, så det blev en mycket halvhjärtad insats. Men nu är i alla fall storasysters sängöverkast klart. Och jag försöker förtränga det faktum att dagtäcket endast är exakt lika stort som juniorsängen, vilket betyder att det kommer att vara för litet om några år. Men kanske jag tills dess har glömt hur tidskrävande det var att sy, och kanske jag är duktigare och har mera tålamod. Och kanske jag förstår att göra lite större lappar än 11x11 cm.

Men fint blev det (om man inte synar det i sömmarna...)